Min sadel lossnade
Kan det vara årets ursäkt? Haha. Så jävla segt när det händer bara.
Idag har jag kört ränneslättsturen mtb som ingår i Långloppscupen. Skövde hade som vanligt vårat tält uppslaget vid tävlkingsområdet där klubbens cyklister (och även andra) samlades och tjatade på varandra. Riktigt gött när alla är på samma plats och snackar osv istället för att det är utspritt.
Till tävlingen. Jag hade inte räknat med att göra något bra resultat på dagens tävling så därför var min taktik att försöka ta det lite lugnt i början och sedan se vad jag hade kvar i slutet. Anledningen till att jag inte trodde på bra resultat denna tävlingen var för att jag precis har haft en hård träningsperiod på 20dagars cykling i rad med väldigt mycket intervallpass, så benen var ganska slitna vid detta laget. Jaja.
Starten går och jag känner direkt att jag hamnar "lite" för långt efter. Kanske ligger på en 60e placering just nu och det går väldigt tufft till här, folk håller på att ramlar nästan hela tiden och kör om varandra osv. Inte bra, jag måste längre fram tänker jag. Jag försöker ta mig frammåt och kommer kanske fram några placeringar innan det går in i skogen. Jag ligger med längst bak i en klunga och ligger nästan lite på gränsen till att hänga med emellanåt. Tillslut kommer jag ikapp ordentligt och är med igen. Vi mosar på i klungan och några tappar allt eftersom. Jag vet inte riktigt vilken placering jag har nu men gissar på en 25e. Efter 25km ser jag framförvarande klunga och får hjälp av bla. Viktor Junell att komma ikapp. När vi väl kommer ikapp så går det ganska lugnt ett tag och jag ser att Sebastian Olsson från teamet ligger med i fram. Jag tar mig fram till honom och han har totalväggat, inte mycket att göra då utan bara köra vidare. Jag börjar fundera på vart Viktor är eftersom jag nu ligger på runt 15e plats, han kanske är med i första klungan?! Vid 40km ser jag honom när vi kommer in i ett trixigt skogsparti som går fram och tillbaka på roliga stigar. Jag gasar på för att komma ikapp (han är nog 1min före ungefär) och tar in mer och mer. Vid 45km ser jag dom framför mig och då händer det. Det smäller till ifrån sadeln och jag ställer mig för att kolla vad som hände. Sadeln är borta och jag undrar vad fan som precis hänt. För några sekunder så kör jag bara vidare men sen tänker jag till en aning och fattar att jag måste åka tillbaka och hämta sadeln. Jag menar den kostar ju svin mycket! ;)
Jag vänder och hämtar sadeln och förstår redan då att det är klippt. Spännena som håller sadeln är borta och jag har inga verktyg, så jag får helt enkelt stå upp till nästa depå som är ca 15km bort. JÄÄÄDRAR vad jobbigt detta var i benen! I depån så stannar jag och farsan offrar sin sadel så jag kan köra klart racet. jag väntar in teamkompisen David som jag sedan försöker hjälpa i mål (jag tar all vind). Jag kör i mål på en 78e plats totalt vilket inte är något att hänga i granen direkt. Men jag är ändå lite halvnöjd för trots en riktigt hård träningsperiod så kändes benen helt okej ändå. Sen att sadeln gick sönder är ju en annan femma.
Wengan mekar ihop cykeln 15min innan start
Ingen sadel, det gäller att inte sätta sig ner
Kör i mål med farsans sadel, som förövrigt var lite för mycket uppåtriktat nu när vi ändå är igång och klagar ;)
